Reflektioner är funderingar som växer fram när jag undervisar i samspråk med mina elever. På senare tid är de även texter som jag använder i mina nyhetsbrev. Det är en variation på en blogg.
Från april 08 kommer inläggen successivt att bytas ut till pdf dokument för att komprimera listan som nu sträcker sig över en tidsperiod av tre år.
Klicka en rubrik nedan för att läsa eller skrolla. En klick på den blåa linjen för dig till hemsidans meny:
Hyllning till Bengt Åkerblom och Gunnar Eklöf
Gör det otänkbara tänkbart, det tänkbara möjligt och det möjliga vardagligt
Ivars stege
Placebo och Nocebo
Spegel spegel i hjärnan där
Manipulering orientering timing
Homo Vagus & Homo Sedens
4:48 minuter feldenkrais
Det går inte att beskriva
Jag vill tacka livet
Det starka jaget
Att feldenkraisa
Handen på hjärtat
Pricken över livet
Att få det svåra att verka riktigt enkelt
Om Ida Rolfs håruppsättning
Gör kronan på hans hjässa lätt
Dialogen som verktyg
Tid är pengar
Tid & mått
Hyllning till Bengt Åkerblom och Gunnar Eklöf 18 oktober 2008
Denna höst är det 20 år sedan jag påbörjade mina studier för att lära mig till feldenkraispedagog här i Stockholm. Av en händelse fick jag veta att det skulle starta en professionell utbildning i privat regi i Stockholm. Suget från den fascinerade metoden som jag mött 15 år tidigare var oemotståndligt. Rywerant, som var lärare, är nu 86 år undervisar fortfarande. För en tid sedan ringde jag honom för att be om råd angående en elev. Vad tyckte han jag skulle göra? Åh, gör det vi alltid gör, och så gör något nytt, ovant.
Läs vidare i pdf.
Gör det otänkbara tänkbart, det tänkbara möjligt
och det möjliga vardagligt 25 april 2008
En av mina elever presenterade mig med en nyhet när vi började arbetsveckan härförleden. Hon rullade rullstolen i position framför mig och lyfte bort den högra foten från fotstödet genom att sträcka i knät. Så ädr en 45 grader. Tydligt. Ansiktet utstrålade berättigad stolthet. I sig är det hon visar upp inget märkvärdigt utom det faktum att den unga kvinnan egentligen , så att säga, är förlamad i båda benen och denna obetydliga sträcknng var otänkbar när vi träffades för några veckor sedan...
Läs vidare i pdf.
En av de stora skillnaderna för mig som tidigare arbetat med traditionell sjukgymnastik och nu sedan många år med feldenkrais är kvaliteten & mångfalden i mötet med den Andre.
Inom sjukgymnastiken vänder man sig mer mot en diagnos eller en kroppsdel och kategoriserar även behandlingen delvis efter detta. I feldenkrais intresserar jag mig i första hand för människan som unikum och hennes dynamiska hållning i gravitationen. Hur hon förhåller sig till det faktum att tyngdpunkten är förhållandevis högt placerad i bålen, att vi i grunden är ostadiga och mer eller mindre på fall hela tiden, i alla fall när vi står upp. Diagnosen eller den strukturella skadan blir egentligen väldigt sekundär.
Kring detta om att vara på fall eller inte hade jag en fin upplevelse nyligen.
En av mina äldre elever kom till min mottagning för drygt ett år sedan. Han hade blivit rekommenderad att fullfölja rehabiliteringen efter sin stroke med feldenkrais. Stroken hade inträffat för fyra år sedan och Ivar (fingerat namn) ville förbättra funktionen i den förlamade vänsterhanden och ja leva mer som vanligt, innan allt detta hände. Ett långt liv har han bakom sig, han fyllde 83 i september. Han besitter en härlig optimism och livsglädje och känner att han även har tid framför sig, och den vill han leva med kvalitet. Jag har träffat honom cirka 30 timmar.
För några veckor sedan arbetade vi med hans tår & vänstra fot som är ordentligt instängda i strumpor, stödstrumpor & tjocka skor och med en stödskena för svagheten i vristen. Ivar har varit mycket på sjön, levt ett liv med båtar och helikoptrar och navigering är inget främmande. Den här dagen låg Ivar på min brits, i ryggläge och jag stack in en liten rulle mellan stortån och andra tån och bad honom rikta den i rummet som en styrpinne. Instruktionen var; styr foten norrut, söderut osv. Ivar orienterade sig själv efter vad han menade vad norr och sedan föll ordningen av sig själv. Just detta att styra mellan nordväst och nordöst var först lite ovant, det är en del av de fotrörelser som är avgörande för balansen. Men det var inte riktningen i rummet som var oklar, det var mer styrförmågan i rörelsen. Vi fortsatte kompassen runt och hade väldigt roligt med den lekfulla stämningen som utmärker ett bra lärande. Vid timmens slut kunde han spreta på tårna och vicka på foten på ett sätt som han inte gjort på flera år. Stroke eller inte. Tårnas törnrosasömn var som bortblåst. Det kändes annorlunda i skon, berättade Ivar, likadant som i höger och ja så blev även balansen och gången annorlunda. Den obesvarbara frågan jag ställer mig är vad som är entropi i vanlig mening, det vill säga ålderstelhet och orörlighet och vad som är förlamning och kontrollsvårigheter på grund av hjärnskadan? Det är djupa vatten i dessa frågor när man ställer dem på allvar.
Nästa gång glömde Ivar käppen hemma. Han kommer i elrullstol till min mottagning men går ibland inomhus med käpp. Vi fortsatte med kontrollen av armen och efter samma intentioner, att inte röra sig slumpmässigt utan riktat, spatialt, i det rumsliga. Jag gav honom en mugg att klämma fast i den förlamade handen och om än ostadigt bad jag honom hälla ut ett en liten kedja som jag placerat i muggen, ner på golvet. Kedjan rinner ut nästan som vatten men det blir inte blött och är lätt att plocka upp igen. Handlingen blir tydlig. Nu bad jag honom hälla ut på olika plaster på golvet framför britsen där han satt. Visst kedjan rann ut när han slog knut på sig själv och böjde hela sig men efter en stund gick även det att förfina kontrollen. Det blev alltmer den önskade vridrörelsen i underarmen.
Vid en annan lektion för någon månad sedan placerad jag honom bakvänt som på Linnés plugghäst med stöd för armarna, och bad honom orientera hur han rörde sig i bäckenet, denna gång efter en klocka men riktat och mot olika klockslag och halvtimmar. Kontrollen i bålen blev påtagligt annorlunda. Igen en annan hållning, både när han är i gång eller stannar upp, en vidgad trygghet och i förlängningen självständighet. Att arbeta med en klocka som förebild är vanligt i feldenkrais. Det kanske har rötter tillbaka till neuropsykologins grundare Alexander Luria? Oavsett varifrån Dr Feldenkrais hämtade inspiration så är det mycket effektivt i att påverka handlings mönster.
Häromdagen berättade Ivar med glittrande ögon att nu kunde han klättra upp på en stege. Han kände sig stadig på foten och den vänstra armen var nu så pålitlig att han kunde lite på den när han sträckte sig för att märka ut krysset på väggen för tavlorna han så gärna ville hänga upp. Han berättade om händelsen med stor tillfredställelse och med ett högt symbolvärde. En kalkylerad risk men i grunden helt trygg, eftersom han var medveten om varje moment av klättringen och balansakten. Hela operationen hade tagit nästan två timmar att genomföra och, konstaterade vi, det var i grunden inte svårare än att gå över golvet. Stegen har ju fyra ben och är stadig och ett delvis förlamat vänsterben kan vara väl så ostadigt att balansera på i gångcykeln.
Just detta är frågeställningar som Dr Feldenkrais tar upp i sina allra första beskrivningar av hur han utvecklar sin metod. Redan 1929 översätter han Emilé Coue’s bok autosuggestion. Denne är tydlig i sin förklaringsmodell hur föreställningen styr vårt handlande, en noll generation till KBT och ACT. Han beskriver ingående hur det negativa alltid tar över, i detta fall rädslan att falla. Samma välbekanta fenomen som gör det svårare att balansera på en planka några centimeter över golvet än att gå på en linje.
Men Ivar lärande representerar även något annat nämligen den senaste hjärnforskningen om hjärnans plasticitet. Ja inte så att jag forskar i den bemärkelsen men det jag förmedlar bekräftas av de allra senaste rönen. Det måste ändå vara det som är meningen, att forskning och kunskap ska appliceras ända ut på gräsrotsnivå! Mina elever känner sig hemmastadda i denna bekräftelse.
I stamcellsforskningen har man medvetet åsamkat råttor hjärnskador som vid stroke. När de senare får en lugn miljö, fri från stress och stimulerande lekfull spatial stimulans i samband med rörelseövning ja då skapas nya celler. Råttorna fick sina leksaker i burarna utbytta var tredje vecka. I feldenkrais gör vi variationer och nya lektioner varje gång! Vi arbetar utan stress. Vi arbetar på den lärande och återhämtande hjärnans villkor, det är därför vi har så fina resultat vid svåra funktionella frågeställningar. Och då inte bara för människor som söker oss för stroke. Vi vill stimulera minne och beslutsfattande och förmågan att anpassa oss till nya situationer men samtidigt inte för svåra så att tilliten sätts ur spel och rädsla och osäkerhet tar överhanden. Vi vill inspirera till att lära genom lek, även vuxna barn kan leka, som Ivar.
För dig som är intresserad av hur hjärnan fungerar och lära om nya rön på plasticitet rekommenderar jag lite datorpillande för att lyssna på en tjugominuters intervju med hjärnforskaren Peter Eriksson från 30 augusti 2007 (repris från 1 mars 2007)Vetandets värld.
DU SKA DUBBELKLICKA PÅ I fokus:Peter Eriksson för att komma rätt i SR arkiv. PE var en av våra stora forskare som gick bort i förtid. Det är en sann förlust. Men vi kan med teknikens hjälp fortfarande inspireras av hans insiktsfulla tankar och erfarenheter. Han skulle säkert tyckt om att höra Ivars berättelse.
Placebo och Nocebo 5 juli 2007
Jag läser om det nyinvigda Osher centrum för integrativ medicin och känner mig stimulerad av spännande publicerade föreläsningar av Martin Ingvar och Lisbeth Sachs om hjärnans funktion & placebo på institutets hemsida (se länken ovan). Ta dig tid att lyssna på dessa insiktsfulla forskare. Martin Ingvar är väl omnämnd på min hemsida och har en underbar förmåga att göra det svåra enkelt. Antropologen Lisbeth Sachs bok ”sjukdom som oordning” är sedan många år en väl läst bok i mitt utlåningsbibliotek. I föredraget anknyter hon till dessa rön. Hon har många ledtrådar till svåra väsentliga frågor. (Noterbart är att antropologer som Gregory Bateson & Margret Mead förekommer flitigt i feldenkraislitteraturen).
Öppna länken & sök efter "Känslans objektivitet - neurofysiologiska och antropologiska aspekter på placebofenomenet"
Och lyssna/se filmer från seminariet:
1. Martin Ingvar föreläser (25 min)
2. Lisbeth Sachs föreläser (19 min)
3. Diskussion Martin Ingvar och Lisbeth Sachs (20 min)
4. Frågor från auditoriet (19 min)
Rubriken ovan syftar på ett debattartikel som jag publicerade i tidskriften Sjukgymnasten numera fysioterapi 1998. Den är utlagd under mitt skrivande. Jag var då som nu angelägen att belysa etiska frågor inom kåren, frågor som kom i dagen med anledning av professor Karin Harms Ringdahls och professor Ekholms forskning. Professor Ringdahls doktorsavhandling om nacksmärta och arbetsställnngar var en föregångsstudie när jag utbildade mig till ergonom 1985. Jag hade inte redskap då att ifrågasätta den ur ett medicinsk-etisk perspektiv. Frågeställningen gällde hur länge försökspersonerna kunde utsätta sig själva för smärta och belasta nacken i extremläge. Avhandlingen finns inte utlagd på webben. Men tillvägagånssättet för att söka kunskap kom i en helt annan dager när jag träffade Yochanan och fick göra en kraftig omvärdering om hur påträngande smärta blockerar all form av inlärning i det godas tjänst. Att forska genom att eventuellt skada människor blev då en allvarlig tveksamhet. Det är nu ett tidspersktiv på 10 - 20 -30 år. Kanske väcker funktionell integrering och feldenkrais större nyfikenhet nu när Osher är ett svenskt faktum. Och kanske kommer feldenkrais att ses som en källa för ny & annorlunda kunskap hos de akademiska sjukgymnasterna? På feldenkraispedagogikens egna villkor. Vi får se. Min inbjudan till professor Harms Ringdahl från 1998 som bifogades separat till debattartiklen kvarstår.
Spegel spegel i hjärnan där 21 juni 2007
Tid som annan påpekas att det finns för lite forskning om feldenkraismetodens evidens, verkningar & värde. Jag argumenterar sedan flera år att sett ur ett neurofysiologiskt perspektiv är de nivåer emot vilka undervisningen riktas ett område inom hjärnforskningen med relativt knapphändig forskning. Då blir även nästa steg otydligt. Forskningen blir förenklad, osäker och reducerande. De studier som gjorts är långt ifrån invändningsfria och är ur det pedagogiska perspektivet så förenklade att verkliga slutsatser är svåra att dra. En annan viktig aspekt att beakta när behandlingsinsatsers värde bedöms är att vad feldenkraispedagoger sysslar med är lärandet i sig. Lärandet & kunskaps inhämtning i dess genuina form är inte en behandling även om kunskap förändrar vår hälsa.
Kan jag utforska mig själv utan att först lära mig en grundläggande observationsteknik? Och när vård insatser bedöms med krav på evidens hur tas detta i beaktande? Bedöms enbart avancerade utövare av metoden, de som verkligen lärt sig lära eller är det nybörjare som blir forskningsobjekt? Hur blir utvärderingsresultat påverkade av detta? Vi som arbetar med metoden inom vården vet ju att det ofta tar 1-2 terminer innan det börjar ske genomgripande förändringar på intrasslade funktionella sjukdomstillstånd där feldenkraismetoden verklig kan innebära en skillnad som är bestående. Är detta urvalskriterium som har beaktas i utförda studier? Jag ställer mig tveksam. Jag menar, om det nu är metoden värde som ska utvärderas tillsammans med dess kostnadseffektivitet. Och inte minst, hur mäts och värderas pedagogens kompetens och skicklighet att spegla & guida, välja lämpliga lektioner, förutsättningar för resultaten?
Rönen inom den neurovetenskapliga forskningen gällande spegelneuroner intresserar feldenkraispedagoger i all synnerhet. Forskningsspråket ligger glädjande nära de formuleringar som feldenkraismetoden vilar i. Samtal om lärandet är inte bara den pedagogiska mellanmänskliga rollen, utan även ett mer konkret neurofysiologiskt förlopp. Jag läser i Joachim Bauers nyligen utgivna bok på Natur & Kulturs förlag ”Varför jag känner som du känner”. Han berättar bland annat om en neurobiologisk upptäckt av Giacomo Rizzolatti i Parma. Under 80 talet forskade man först på apor och sedan under sent 90 tal på människor. Teamet identifierande enskilda handlingsneruroner i hjärnan och kunde hänföra dem till bestämda handlingar. I forsknings exemplet registreras avfyrning (det heter så när man beskriver hjärnaktivitet!) av bestämda handlingsstyrande neuroner [Frilagda i apans hjärna på etiskt vis och vars aktivitet mäts med avancerad laboratorieutrustning efter alla konstens regler] när apan griper efter en nöt på en bricka. Varje handling har en speciell neuronaktivitet. Att enbart sträcka ut handen utan att ta nöten ger självklart inte samma hjärnaktivitet. Men forskarna förvånades över att den bioelektriska signalen även skedde då apan såg hur någon annan på laboratoriet grep efter nöten på brickan. Man kallar detta neurobiologisk resonans och jag citerar Bauer.
”Iakttagelsen av en handling som utfördes av en annan varelse aktiverade i betraktaren, i detta fall apan, ett eget neurobiologiskt program, närmare bestämt just det program som kunde få honom att själv utföra den observerade handlingen. Neuroner som kan realisera ett bestämt program i den egna kroppen, men som också blir aktiva när man observerar eller på annat sätt upplever hur en annan individ omsätter detta program i handling, kallas spegelneuroner.” Och lite senare…”För människan är det tillräckligt att höra hur någon talar om en handling för att spegelneuronerna ska försättas i resonans. Man kan alltså konstatera att det inte bara är iakttagelsen utan all varseblivning av en process, som kan få spegelneuroner att fyra av i betraktarens hjärna.” Den vid samma institution verksamma forskaren Maria Alessandro Umilità gick lite längre. Hon gömde nöten bakom en skärm så att apan bara såg handen som sträcktes ut. Då kunde teamet mäta och notera hur samma handlingsneuron ändå avfyrades och apan förutsåg handlingen. Man har i ett elegant forskningsexperiment visat på hur intuition fungerar, i hjärnan. Ett förutseende i verklig bemärkelse. ”I know what you are doing – jag vet vad du gör” heter artikeln publicerad i tidskriften Neuron. För att ge några av de flertaliga exemplen i boken som berör ett pedagoghjärta. Boken i sin populärvetenskapliga lättlästa stil förklarar lite mer om vad som händer på feldenkraislektioner.
Så långt boken. Den kostar 168 kr på bokus.com.
Jag letar i mina pärmar och hittar en av mina första formuleringar om feldenkraismetoden från 1991. Under rubrik ”Metoden att få människor att röra sig skonsamt och effektivt” står det i mitt första informationsblad;
”Människan utför ständigt handlingar. När Du t ex vill lyfta en kopp kaffe till munnen så börjar Du med att omedvetet göra Dig en bild av – ett program för – hur koppen ska lyftas. Programmet omfattar den följd av rörelser som behövs. Du ger inte medvetet de enskilda musklerna som ska utföra programmets rörelser någon individuell order om aktivitet. När programmet är färdigt kopplas istället Ditt nervsystem in och dirigerar musklerna att utföra handlingen. Detta bekräftas ytterligare av att programmet utför eventuellt erforderliga korrigeringar. Även om Du pratar aldrig så mycket under handlingens gång, så skvimpar inte kaffet över och koppen träffar munnen även om Du råkat vrida huvudet efter det att Du beslutade Dig för att ta en slurk.”
Bilden föregår handling och om du påverkar handlingsbilden så ändrar du beteende påtalar Yochanan Rywerant oupphörligen under min basutbildning vilket influerat min kaffekoppstext. Mikaels lärare talade om att äta choklad. Kaffe, choklad och nötter. Vilken metafor dr F använde återstår att klura ut. Yochanan har nyligen publicerat en undervisnings DVD med en ung man, Winston, drabbad av en stroke. Vi kan följa hur han skickligt lär Winston att använda sin förlamade hand & fångar spegelprocessen och något mer. Jag har den till försäljning. I dag inser jag än mer att de annorlunda föreläsningarna på Kullskolan i Alvik var tydliga exempel och applikationer på den absoluta neurovetenskapliga frontlinjen. Det kostar på att vara i frontlinjen. Orörd mark, okunnighet och oförståelse är fältet att erövra, även i de egna leden. Jag upprepar ofta i mitt skrivande hur svårt det är att med analogt språk förklara de skeende som lockas fram med en tydlig proprioceptisk (rörelsesinnlig) varseblivning via spegelneuroner och annat i hjärnan. Företeelser vilka uppenbart påverkas av riktad kommunikation och vilka direkta och konkreta reaktioner som blir följden. Yochanan’s film överbrygger denna klyfta till en viss del och så gör andra inspelningar av lektioner eftersom skillnaderna som uppnås blir så uppenbara i en filmatiserad kommunikationsprocess.
För en si sådär 10 år sedan frågade mig Ida, då i 15 årsåldern hur jag fick lektionerna att stanna kvar. Det är en av de allvarligare frågorna jag fått av mina elever. Hennes situation är sådan att frågan verkligen kommer inifrån självet. Ida har en skada i centrala nervsystemet med påverkan bl.a. i lillhjärnan, koordinationens hjärta. Rullstolsbunden, hjälpberoende, lyft och hanterad, tvättad och påklädd & hållen i långt över småbarnsåren. Vad som för oss andra är snudd på självklarhet är för henne överlevnad. När vår kommunikation var väsentlig märktes det i hela rummet. Det känns säkert igen. Min kollega i New Mexico berättar hur hennes hund, som alltid är närvarande då hon arbetar, reser sig och kommer fram till britsen vid sådana tillfällen. Men Ida undrade alltså hur det stannade kvar och blev till en meningsfullhet. Idag kan jag med större visshet förklara att jag med händerna speglade fram en, för henne ny och tidigare okänd, handlingsneuron. Ett lärande som för många kommer med barnslig enkelhet men i hennes fall verkligen behövde synliggöras. Tydlig kommunikation av detta slag, mellan två hjärnor, via skelettet kräver inte mycket energi, lika lite som vi behöver skrika när vi talar i telefon. Detta förundrar så många eftersom de inte förstår att det är en fråga om överföring av information till hjärnan och inte gymnastik och rörelser. Hokus pokus filiokus.
Manipulering Orientering Timing 20 mars 2007
Ordet MANIPULERA kan härledas till att binda samman och arrangera med händerna. Min fantasi drar igen i väg till Afrika. Människan utmärker sig bland varelserna genom sin förmåga att bära. I dåtiden var det först och främst föda man bar med sig, både på vid jakt och samlande. Långt innan någon band ihop den första sädeskärven hade man burit gräs, kvistar och grenar osv. Knut knöt en knut och när Knut hade knutit knuten var knuten knuten. Jag kan se de första sammanflätningarna till en kasse, ett tyg, ett smycke. Konsthantverk har det blivit av de äldre självklarheterna för överlevnad. Tänk vilken lycka barnet visar när det knyter skosnörena själv! Att knyta en knut som inte går upp det är att knopa . Jag minns blåvinge boken där färdigheter av naturligt slag intygades med datum och namnteckning, Jag kom aldrig så långt som till scouterna. Scouter höll i grunden utkik, spejade och överlevde och min tanke går vidare till Scopus berget, utkiksberget i Jerusalem där jag bodde ett år på med en vidunderlig utsikt över tempelberget å ena hållet och Döda havet åt det andra. Det hebreiska namnet för berget för tanken inte enbart till att observera utan även till förväntan och förhoppning. Det kan man kalla scoop. Från Scopus berget planerade och iscensatte Romarna sin erövring av Jerusalem 70 AD. Man ORIENTERADE sig med utsikt ovanifrån. Ett kompani i den romerska hären kallades manipulus, en hopbuntning av uppövade soldater om jag förstår det rätt, hållna och ledda av en härförare, en sammanbindare. Korsfararna använde samma kulle drygt 1 000 år senare. Idag finns där ett universitet som byggdes 1925 och det var därför jag bodde där tidigt -70 tal. Orientering i dess verkliga betydelse, ordet betyder ju öster att man vänder sig mot öster, om än i bön, mot Jerusalems tempel eller även Mecka. Öster är skilt från höger eller vänster och kan, som vi vet uppfattas i ett helt annat perspektiv om man befinner sig i Peking eller i Rom, i alla fall när det gäller i vilken riktning tempelberget ligger.
Nyligen besökte jag Arkitekturmuseet där man utställer förslag på ombyggnad av Stockholms utkiksberg, Observatoriekullen där Stockholms gamla Observatorium ligger. Byggnaden är 250 år. Det var den byggnaden som var den nationella nollmeridianen innan sådant blev globalt. I Meridianrummet fastställdes även länge vad som skulle gälla som Stockholms lokaltid. Därifrån kan man överblicka Gunnar Asplunds stadsbibliotek som ska kompletteras. Ett av förslagen heter "Nosce te ipsum", latin. Anledning till namnet är att biblioteket, detta folkbildningsbygge från 1930 - talet, har en inskription med det grekiska "Gnothi se auton" med härstamning från Delphi alltså KÄNN DIG SJÄLV. Jag undrar hur G. Asplund hade designat datorsalarna om dessa funnits för 80 år sedan. Sätten att lära har förändrats sedan de första manipuleringarna någonstans i Afrika.
TIMING på olika nivåer är förutsättning för effektivitet. I sport är timing en självklarhet, så även i musikutövande eller att föra skeden från sopptallriken till munnen; alltså i grunden i alla koordinations & skicklighets sysselsättningar, i förlängningen i all handling. Timing är förmågan till att vara här & nu och samtidigt föränderlig, i rörelse. Tanken vandrar både framåt i planer och bakåt i minnen men kan även vara fokuserad. Människan i handling är i vissa av sina delar i vila och i andra delar i rörelse.
Dessa tre begrepp MANIPULERING, ORIENTERING OCH TIMING är ingredienserna i varje feldenkrais lektion. Dr Feldenkrais använder dem som startpunkt när han introducerar sitt tänkande för de blivande pedagogerna vid en utbildning på USA’ östkust tidigt 80 tal. Inte klättrar vi upp på berg för att orientera oss, tvärtom vi kryper ner på golvet, till tryggheten från att ramla ner. Men vi förlorar därför inte överblicken utan använder hjärnbarken, allra överst i skallen, för att styra & ställa med oss själva under lektionen. Insiktsfullt är ett begrepp som stämmer väl med upplevelsen. Vi orienterar oss efter väggar, föremål och medmänniskor externt och mellan huvud och bäcken internt. Både själv-manipulering och manipulering ingår. Att med blicken följa handens rörelse åt höger samtidigt som en medveten förlängning av ryggen sker under en rotation till vänster av bäckenet låter komplicerat när man läser det, men när det systematiskt presenteras, leds och klargörs av pedagogen är det inte svårt, tvärtom fånigt enkelt som en av mina elever brukar säga. Och visst, det gäller bara att få hjälp med urskiljandet av det väsentliga. Samt att hålla emotionerna i schack. Manipuloner kallas de olika elementära enheter som utgör basen i tekniken som används i de individuella lektionerna. Timing finns med som det mest grundläggande i att inte hindra andningsflödet, men även att utföra övningarna på lämpligt sätt när svårighetsgraden ökar och allt fler människodelar rör sig i olika riktningar samtidigt.
Inte lär vi oss erövra heliga plaster på dessa lektioner, även om många upplever andlighet av det inåtvända arbetet. Nej, snarare är det en ständig återerövring av självet med all dess komplexitet.
Homo Vagus & Homo Sedens 9 februari 2007
Jag har småläst Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari” under vintern. Fascinerande läsning som lockar fram vidder och vandring. Ursprung. Homo Vagus betyder den vandrande människan i motsats till Homo Sedens, den sittande människan. Vagus & Sedens härleds till latinet. Från sedens kommer säte & sitta. I anatomin hittar vi sätesmuskler och sittben. I kulturen blir det att vara bosatt, kanske i ett herresäte och att sitta ting och att sitta i möte. Domstol & säteri. Stabilitet och befintligt läge, i alla fall geografiskt.
I hebreiskan sitter man och studerar & man sitter stilla på en låg pall i sorg. I svenskan ligger man vid universitet. Vagus för tankarna till något vagt, obestämt & föränderligt. Vagus nerven är livsnerven, nr X, vilken vandrar runt i bålen och innerverar alla livsuppehållande organ.
Den stressade nutidsmänniskan har onödig vagus påverkan. Hon är i grunden orolig. Inte säger vi lite till kvinns att vi har vagus som vi säger att vi har ischias. Nog blir nutidssjukan mer begriplig om vagus blev ett mer känt begrepp.
Språket påminner mig även om vagabonden. Eller att vagga & vara i rörelse. Barnet är vant vid bäckenvaggan och lugnas i den rörliga viloplatsen. I det rumsliga. Att vara vag är inte nödvändigtvis att var vilsen om än obestämd i åsikt. Kanske är det någon som förmår att snabbt byta perspektiv?
Ni som besökt mitt rum på Lostigen har sett att jag samlar på stolar, varje stol innebär en annan hållning, ett annorlunda förhållningssätt till sin sedens. Alla är objektivt bekväma. Många jag träffar är i grunden rädda att ramla av stolen som sådan. De klamrar & slingrar med de långa benen i kors och runt stolsbenen & stöder sig på tå. Benen känns stumma. De är svåra att rubba ur sin position och de finner det inte lätt att förnimma handlingsbilden av sitt vaggande bäcken som förebådar en inneboende handlingsberedskap & förmåga att resa sig utan tidigare förberedelser.
Även nomaderna använder stolar. Jag har en Nada stol som jag ibland stabiliserar oroliga bäcken med och blicken klarnar och armarna faller genast på plast. Nada är en modernitet av vad min afrikanska elev kallar wrappa . Att hålla ihop. Vilken används sedan tidernas tid för kvinnor med tungt bärande bäcken av ofödda. Marksittarna använder sina klädesplagg som ett omslingrat stöd för sina länder.
Men, föreläser dr. Feldenkrais, det är inte så stor skillnad hos människan mellan att sitta & gå. Så den som inte kan vila i sätet med lätthet kan heller inte vandra över vidderna. Vi ska vara i både &. Vi är genetiskt utvecklade för både och. Naturen känner till både &. Människan behöver inte lära sig det som är medfött. Vad hon behöver lära sig är att ifrågasätta sin kulturpåverkan. Det är därför det kan hända så mycket på några timmars lektioner. Det blir avskalat. Det svåra är att förnimma budskapet och dra de konsekvenser som bjuds. Det vill säga anpassa beteendet efter verkligheten.
4:48 minuter feldenkrais 7 oktober 2006
Över hela världen är feldenkraispedagoger engagerade i det dryga arbetet att marknadsföra sin vara. Text, bild och ljud, film & animeringar är www formatet. Somatik.se har mycket text, bland annat därför att jag är angelägen om att visa metodens seriositet, bredd och djup. Men även för att jag inte har tillgång till så många bra filmer och bilder. Det finns idag flera bloggar som är öppna både för feldenkraispedagoger och den gemene surfaren. Ralph Hadden är en kollega vars nyhetsbrev jag refererar till på länkar. Via google video har Ralph lagt ut en noga regisserad liten film. Den har ljud om du sätter på högtalaren.
(kommentar juli 07 -filmen är borta med du hittar annat om feldenkrais på youtube! Jag låter reflektionen vara kvar!!!)
“Learning, as I see it, is not the training of willpower but the acquisition of the skill to inhibit parasitic action and the ability to direct clear motivation as a result of self - knowledge.
Från boken Potent Self introduction” xl av Moshe Feldenkrais.
och i svensk översättning från den blåa boken "det starka jaget"
”Enligt min uppfattning handlar lärandet inte om att träna viljestyrkan utan om att, med hjälp av ökad självkännedom förvärva en förmåga att hejda störande handlingar och lära sig styra sina motivationer." Moshe Feldenkrais
Det går inte att beskriva 21 augusti 2006
”Det går inte att beskriva” sa en av våra hyllade atleter när hon stod på prispallen med sitt EM guld. Självfallet är det glädjen över vinsten men kanske även tillfredställelsen av att få en så total prestation att stämma i rätt ögonblick. Detta att redovisa en berättelse, en människas övervinnelse och självövervinnelse är ett tacksamt sätt att få inblick och delaktighet i det som sker. I kvalitativa omfattande metoder som just feldenkrais är fall studier & beskrivningar av förlopp vanligt. Viktigt är att komma ihåg att det är en individ och inte en diagnos som gör resan, trots att vi kategoriserar i sjukdomar och idrottsgrenar. Samt att det i alla dessa berättelser finns så många faktorer som spelar in och tvingar oss att vara uppmärksamma mot generaliseringar. För att sätta din fantasi och inlevelsen i rörelse rekommenderar jag en läsning hos Maureen McHugh.
Jag vill tacka livet…1 juli 2006
Jag har stängt min verksamhet för sommaren. Det innebär uppbrott, avbrott & sammanfattningar. Jag tänker terminsvis i de processer mina patienter och elever är engagerade i under min ledning. Tiden är en viktig bundsförvant vilket inte nog kan påpekas. En annan viktig beståndsdel är viljan och inte minst självdisciplinen. En annan är tron och hoppet på förbättring eller snarare kanske förädling. Och så inte minst övningen, förmågan att lära sig öva - på urskiljning men även konkret kontroll av rörelser. När detta stämmer och de mellanmänskliga förutsättningarna är goda kan dialogen i denna dialogpedagogik nästan åstadkomma små under. Bara det att det inte är under utan bara något ganska enkelt och konsekvent. Det finns regler som organismen lyder under och svarar på. Följer man reglerna kan mycket hända.
Ofta hör jag mig säga att det där med kropp & själ är ganska självklart för människor när det verkligen kommer till kritan. Värre är det med höger & vänster. Sista veckorna har det varit många detaljerade berättelser om fötter, dess funktion och förmågan att stå stadigt på marken som hördes under det höga taket. Att hålla balans, att känna in benen och hur de sitter fast i höfter, bäcken och rygg.
Inför sommaren formulerar jag, inspirerad av de ben som jag berört under året som gått
Jag vill tacka livet
som ger mig så mycket
Det gav mig två fötter
så jag kan känna marken
och när jag den beträder
kan jag klart urskilja
den högra från den vänstra
och djupt där inne
vet jag hur jag känner.
Ja visst behöver vi två ögon att se med, uppleva sommaren och dess grönska men vi behöver även en höger fot och en vänster fot som lyssnar och urskiljer marken som bär oss och som vi beträder . Att stå upprätt är för många av de jag möter synonymt med att vara mänska. Jag känner mig priviligerad att få delta i denna reperation av livet och lyssnar gärna till Violeta Parras lyrik
Jag vill tacka livet
som gett mig så mycket.
Det gav min två ögon
och när jag dem öppnar
kan jag klart urskilja
det svarta från det vita
och högt där uppe
himlens mantel strödd med stjärnor.
eller i orginal:
Gracias a la vida que me ha dado tanto.
Me dio dos luceros que, cuando los abro,
perfecto distingo lo negro del blanco,
y en el alto cielo su fondo estrellado
y en las multitudes el hombre que yo amo.
Det starka jaget 29 mars 2006
BookLund har välvilligt publicerat sin tredje bok om feldenkraispedagogik, skriven av Moshe Feldenkrais. Vi som är involverad i denna verksamhet är honom skyldiga ett stort tack!
The potent self a study of spontaniety and compulsion var länge ett manuskript , utgivningen sköts upp under flera år och kanske fanns det även en viss tveksamhet att publicera dessa tankar om det mänskliga blandade med metodens grundidéer. Under sitt sista levnadsår, märkt av sjukdom, fick Moshe Feldenkrais hjälp med manuskriptet av Michaleen Kimmeny. Kimmeny var även behjälplig med översättningen av boken Awareness through movement från hebreiska till engelska men språkbehandlingen skiljer sig avsevärt mellan dessa två böcker. Jag tycker att de väl kompletterar varandra och lämnar öppet för gapet som finns mellan att beskriva handling i ord och skillnaden att utöva pedagogiken i verkligheten.
Boken kom ut 1985, året efter Feldenkrais’ död och har under alla år haft en trogen läsarkrets främst i USA. I nyutgåvan på engelska har Mark Reese, som även arbetar på en bibliografi av Moshe Feldenkrais, skrivit en personlig inledning. Denna inledning finns med i den svenska översättningen och är en expose över metodens utveckling - i väntan på bibliografin.
Self = jaget? Kan vi säga så. Som vanligt sker det en skiftning i betydelser när vi rör oss över språkgränserna. Eftersom boken berör feldenkraismetodens avgränsning mot psykologin och då i synnerhet psykoanalysen ger det starka jaget; En studie i spontanitet och tvång ett i mitt tycke väl avvägt anslag. Med välvilligt medgivande av förlaget kan du här läsa kapitel 17 buken, bäckenet och huvudet. Innehållsförteckningen bör väcka ytterligare nyfikenhet och önskan om mersmak.
Att feldenkraisa 7 november 2005
Jag växte upp i ett hem där det var självklart att prata om röntgen och att röntga människor. Min far Jakob syftade inte med detta på personen Wilhelm Conrad Röntgen (1845 – 1923) som fick nobelpris 1901 för sin upptäckt av röntgenvågorna eller x-ray som han själv sa, Jakob syftade på röntgen apparater och den medicinska teknik som var hans yrke. Idag är det sedan länge vedertaget i Sverige att använda efternamnet Röntgen för att mena något annat än personen i fråga – en metod och teknik som inneburit så mycket gott för mänskligheten.
Moshe Feldenkrais har det gemensamt med W C Röntgen att de båda var utbildade inom mekanisk ingenjörskonst och att de båda hade ett stort intresse för fysik och fysikaliska upptäckter. Det är rörande gravitationen och vårt förhållande till den som ligger till grunden för Feldenkrais’ upptäckt det som vi i dag kallar feldenkraismetoden. Nyligen har en av hans mer teoretiska böcker Body & mature behaviour; A study of Anxiety, Sex, Gravitation & Learning kommit ut i nytryck med ett läsvärt förord av feldenkraisläraren & tekn.dr. Carl Ginsburg. Boken kom ut första gången 1949 och byggde på en serie föreläsningar som Moshe Feldenkrais höll för Association of Scientific Workers i Fairly, Skottland åren 1943-44 där han arbetade som vetenskaplig officer med antiubåtsforskning. Feldenkrais lämnade Paris 1940 där han studerat och byggt van de Graaff generatorer för atom klyvnings expriment. Han doktorerade 1945 för professor Frédéric Joliot nobelpristagare i kemi 1935.
Jag anser denna bok vara ett måste för var och en som vill belysa feldenkraispedagogik ur något som helst fördjupat perspektiv. 1981 gav Moshe Feldenkrais ut boken The Elusive Obvious (den undflyende tydligheten) som är en kunskaps sammanfattning efter de två utbildningar av pedagoger som han dittills genomförts, en i Tel Aviv och en i San Fransisco. I denna bok lämnar han en lista på litteratur han anser vi bör beröra eller känna till för att närmare förstå hans idéer. Inte oväntat fylls listan av namn av naturvetenskapliga storheter som exempelvis Erwin Scrödinger som fick nobelpris 1933 för sin upptäckt om våg mekanik men även en psykoanalytiker, Paul Schilder smyger sin in. Listan finns tillgänglig i en pdf.
Eftersom feldenkraismetoden används av bland andra sjukgymnaster är den föremål för medicinsk forskning och finns omnämnd i svenska doktorsavhandlingar. Till min uppenbara förvåning har dessa författare hoppat över både Body & Mature behaviour såväl som The Elusive Obvious när de satt sig in i upptäckten och metoden. Deras beskrivningar av pedagogiken är skummande ytliga avhandlingarna till trots. Bibliografier anses vara ett tecken på insikt och förståelse i vetenskaplig litteratur och är en viktig referens i granskningen av författarens noggrannhet i sin källforskning.
Insikt & urskillning 31 oktober 2005
Det har gått lång tid sedan jag skrev ner någon reflektion. Uppslag har inte saknats men skriverierna har varit på annat håll.
Häromdagen mötte jag en kvinna i min ålder på varuhuset i Stockholm. Hon sökte mig för några år sedan med anledning av sviter efter det att hennes bil rammats bakifrån av en slarvig yngling. Bilen blev kraftigt demolerad och hon själv lite omtumlad. Nu har tid gått. Olyckan förde med sig att hon fick titta extra noga på sin arbetssituation, sitt slarv med att utsätta sig för onödiga påfrestningar, det vi kallar stress och annat. I dag beskriver hon sig som återställd.
Vi talade om detta med medvetenhet och förmåga att förstå konsekvenser av olika handlingar och skrattade gott tillsammans åt en episod från då. Efter en tid av regelbundna behandlingar mådde hon betydligt bättre men en måndag kom hon och hade ”ont i nacken” som hon kallade det. Jaha lyssnande jag undrande, har du gjort något speciell i helgen? Har du utsatt dig för någon belastning, fysisk eller emotionell som kan ha något samband med att du mår så här idag? Nej bedyrade hon, jag har inte gjort någonting. Ingenting! frågade jag förvånat – Har du legat till sängs hela helgen? Nja nej jag har ju städat lite, tvättat lite, umgåtts med familjen bara vanliga saker och så har jag åkt motorcykel men det brukar jag göra. Jag undrade om hon använt hjälm och det hade hon naturligtvis gjort. När vi gemensamt analyserade de balansakter som mc åkning och hjälmbärande innebär höll hon med mig om att något hade hon väl gjort och jo det kunde ha inneburit en viss ansträngning speciellt som hon fortfarande var lite stel i midjan och lite osäker på att balansera huvudet. Det var först när vi talade om det som hon förstod. Och nu flera år efteråt hör jag att minnet fortfarande fungerar som en väckarklocka.
”Awareness” översätts med medvetenhet på svenska, samma ord som används för consciousness. Dessa två ord har lite olika betydelser men det är enbart genom jämförelser och synonymer som en inringning av den språkliga dynamiken gör sig gällande. Det grekiska ordet för ”awareness” är aisthanomai samma rot som estetik. En del vill översätta ordet som en mellanform mellan att vara aktiv och passiv som mellanrummet mellan att andas in och att andas ut. Det finns omnämnt bland annat omnämnt i den kristna bibeln, i Pauls brev till folket i Filippi 1:9. ”Och min bön är att er kärlek ständigt ska växa och bli rik på insikt och urskillning,… att växa och bli rik på medvetenhet, awareness.
Handen på hjärtat 10 juli 2005
I en artikel i DN 5 juli skriver Nina Björk under temat ”handen på hjärtat” om Victoria Benedictsson förälskelse i Georg Brandes och det val hon tvingades att göra: att skriva eller att älska Vad som intresserar mig är att lyfta fram Björks läsning av Benedictssons beskrivning av Brandes händer; Hans vänstra "Jag satt och såg på hans venstra hand, som hvilade på hans ena knä, gripande om benet med ett vidt tag; denna hand var ful, denna fingrarnes liksom krokiga hållning var absolut ful. Fans det reson i att jag skulle älska denna hand som om den vore det skönaste verlden frambragt? Hvarför skulle jag vara så ödmjuk som om han vore sammansatt af idel fullkomligheter?" och hans högra "vid tumroten bultade pulsen så våldsamt att jag kunde se hvarje dess slag emot huden. En sådan kraft kan det visst aldrig komma i en qvinnas blod. Jag tyckte om att sitta och se på detta; det var lif. Jag glömde att den andra handen var ful der den grep om benet med sitt gapande grepp, jag kunde icke slita mina ögon från denna bultande puls. Lif, verkligt lif, icke tomma hjernspöken och inbillningsfoster _ _ _ lif, lif!”
Att uppleva avgörande skillnader i människors vänster och höger händer tillhör min vardag. Den djupare innebörden ligger oftast utanför en enkel språklig beskrivning för individen i fråga. Spännande vore att känna in Benedictssons egna händer, en handskrivande höger hand och förstå den i en funktionell relation till hennes vänstra och därefter läsa in lite mer av henne än hennes språk. Kanske skulle hon ha haft utbyte av att läsa Paul Valent’s artikel ”The Right Brain As a Substrate for Reforging Psychoanalytic and Trauma Therapies” som finns i min artikel kollektion. Om hon lefvt i vår tid.
Pricken över livet 8 juli 2005
Klicka på länken!
Att få det svåra att verka riktigt enkelt 18 juni 2005
En artikel i DN 10/6 angående Annika Sörenstams golfsving skulle kunna vara som hämtat från feldenkraisvokabulär om att göra det omöjliga möjligt, det svåra enkelt och det enkla elegant. Fascinerad läser jag om hur Sörenstam huvudrörelser under svingen. Henri Reis, Sörenstams tränare förklarar:
”Men det är en missuppfattning att Annika rör på huvudet, det är i stället huvudet som vrids med runt sin egen axel. Huvudet ligger i rätt plan genom hela svingen...Läs vidare i bifogad pdf
Om Ida Rolfs håruppsättning 2 juni 2005
Rolfing är uppkallat efter Ida Rolf 1896 – 1979. Hon började som kemist och utvecklade en metod hon kallar strukturell integrering. Feldenkrais kallar sin funktionell integrering. Struktur & funktion. Där finns ett möte och de påverkar givetvis varandra. Moshe Feldenkrais & Ida Rolf utbytte tankar och erfarenheter... Läs vidare i bifogad pdf
Gör kronan på hans hjässa lätt 27 maj 2005
Jag besökte Drottningholms slott nyligen – promenerade i den välansade parken och njöt av vårgrönskan. I slottsboden med suvenirer för besökare doftade det ljuvligt av hägg. I vykortstället botaniserade jag över kungafamiljens porträttvykort. De kungliga vet att posera... Läs vidare i bifogad pdf
Dialogen som verktyg 22 maj 2005
Feldenkraismetoden räknas som en dialogpedagogik. Oftast är vi en & en. De flesta som går i mina grupper har varit i en & en dialog så den fortsätter. Nykomlingar smälter in... Läs vidare i bifogad pdf
Tid är pengar 16 maj 2005
Nyligen kom en ung kvinna till mig för att få hjälp med att hantera sviterna efter en bilolycka. Tidigare hade hon deltagit i en specialist rehabilitering i grupp på det stora universitetssjukhuset. Ganska snart kom hennes smärta, ork och trötthet på tal. De symptom som bland annat föranleder en lång och längre halvtids sjukskrivning. Kvinnan har 40 år kvar till pensionsåldern. På sjukhuset blev hon rekommenderad att vara mycket sparsam med den kraft och energi hon ger ut. Man använde sig av pengar som metafor. Det gällde för henne att hushålla med krafterna. Har man exempelvis 10 kr i potten kan man inte spendera 15 kr. Det låter rimligt. Jag föreslog henne att vända på metaforen i stället eller till och med förkasta den. Varför inte göra en kapitalinvestering i stället som förräntar sig utan så stor ansträngning från hennes sida? – men som ger henne ett bättre ekonomiskt utrymme. Hon bejakade min metafor med ett innerligt skratt. Viken ung kvinna vill tänka sig ett liv i fattigdom? Hon gör framsteg. Hennes framtidsvision är ljusare. Och hon har redan mindre ont. Timmarna i dialog med mig angående henne själv går mycket fort.
Tid & mått 10 maj 2005
Välkommen till denna sida som jag kallar reflektioner. Ett annat namn skulle kunna vara nätdagbok eller blogg. Det är ofta jag vill skriva kortare kommentarer kring skeenden i världen omkring; om så från press, TV eller omvärlden. Men även invärlden. Invärlden är det som händer mig. I mitt personliga liv eller yrkesliv. Jag läser en hel del. Jag har många böcker på gång samtidigt. Mitt arbete stimulerar en bred nyfikenhet hos mig – eller också är det tvärtom att jag är en nyfiken person och därför arbetar jag med det jag gör. Nyfikenhet och lärandet får stort utrymme. När jag förmedlar grupplektioner brukar jag ibland använda mig av dessa reflektioner i valet av tema eller för att det vanligen passar in på det som händer och sker under lektionerna. Lektionerna speglar livet och lärandet. Nu utvidgar jag detta till min hemsida.
Temat på denna reflektion är tid & mått... Läs vidare i bifogad pdf
-------------------------------------------------------------------------------
För att skriva ut texten på denna sida, markera texten och välj sedan ”Arkiv” och ”Skriv ut…” i webbläsaren. Välj därefter utskriftsområde ”Markering” i dialogrutan. Eller skriv ut pdf dokumentet. Beakta copyright men sprid gärna dokumentet i sin helhet.
TEXT - SÅ ÄNDRAR DU TEXTSTORLEK
Är teckensnittet på sidan för litet? Du kan själv ändra detta i Din
webbläsare. Gå till menyn "Visa" och välj "Textstorlek". I menyn som då dyker upp kan Du välja den storlek som passar Dig bäst.